Heppailua

Har nu ridit minst en gång i veckan sen mitten av december. Red aktivt från att jag var 6 (det vill säga började ta lektioner en gång i veckan, hade nog ridit före det också) tills jag var 18. Red på olika ställen, Violan Talli i Ingå, Rullarsböle Ridstall i Snappertuna och sedan privatlektioner för Maria Fraser-Baggström på olika stall och olika hästar från typ fyran. Första hästen jag red för henne på var hennes storhäst Nisse, en palominovalack som var typ 1,65. (och jag 1,30 kanske) Sen red jag också hennes andra valack Amigo, även han runt 1,65, Eestiheppan Tommi red jag i många år och red och tävlade även welsch(?)hingsten Schemeikha i Pojo.

När jag gick på åttan köpte vi vår första egna häst, Jaffa. Egentligen heter han Paljawf  R96-1163 och är 3/4 arab, med pappan Al Jawf SE. Nu har vi haft honom i 10 år och herren har blivit 18.

Jag & Jaffa 2009

Efter gymnasiet blev det mindre ridet av den enkla orsaken att jag inte bodde hemma längre. När jag bodde i Åbo hade man fullt upp de veckoslut man kom hemhem, så blev kanske av att rida en gång varannan månad eller så. Efter mitt utbyte i Kroatien blev jag ivrigare på att rida igen och red mer regelbundet. Under hösten och vintern har jag ridit ungefär varannan vecka och som sagt minst en gång mer vecka sen mitten av december.

I somras märkte vi att Jaffa har fått skimmelcancer, så vi bestämde oss för att köpa en till häst. Sagt och gjort, åkte runt och provade en del hästar, både i Finland och Estland. I november flyttade Rolanda hem till oss, en Tori-Estnisk hästkorsning på nio år från Estland.

Jaffa & Rolanda, första dagen

Ut i skogen

Som yngre undrade jag alltid varför folk sa att man kände i benen att man ridit nästa dag, men antar att jag red såpass ofta och hade bra kondition att jag inte kände av det. Annat är det nu haha! Riktigt effektiv träning och balansövning. Ska köra hemhem idag eller imorgon också för ett ridpass.